I Sverige har myndigheter, sjukvård och andra offentliga organ ett lagstadgat ansvar att vid behov anlita tolk. Rätten till tolk regleras bland annat i 13 § förvaltningslagen (2017:900).
13 § En myndighet ska använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska. En myndighet ska under samma förutsättningar använda tolk och göra innehållet i handlingar tillgängligt när den har kontakt med någon som har en funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala.
För hälso- och sjukvården finns dessutom ytterligare en reglering i patientlagen. Den syftar till att stärka och tydliggöra patientens ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Där sägs bland annat att informationen till patienten ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar.
Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i- och betydelsen av den lämnade informationen.
En tolk ska följa de yrkesetiska regler som finns. Dessa finns samlade i ”God Tolksed” som tagits fram av Kammarkollegiet. Tolken har tystnadsplikt och omfattas av de sekretessregler som gäller på respektive myndighet där man arbetar. Tolken ska vara neutral och opartisk i sitt arbete och noga iaktta de jävsbestämmelser som gäller.